Mieko Fiskeblogg – Fiske och Fisketips
Allt till isfiske
www.miekofishing.se/isfiske
Hitta nya pimpelprylar på Miekofishing!
Allt till havsfiske
www.miekofishing.se/havsfiske
Köp ny havsfiskeutrustning på Miekofishing!

Worlds Apart – Urban angling i Mexiko

Fiske » Uncategorized » Worlds Apart – Urban angling i Mexiko

  Vissa saker tar vi för givet. Alla i hela världen har väl tillgång till fiskespö, rulle, sänken, roliga drag och bra lina. Eller ? Jag sitter på flyget… Read More »

1 Stjärna2 Stjärnor3 Stjärnor4 Stjärnor5 Stjärnor Bli först att betygsätta inlägget!
Loading...

 

Vissa saker tar vi för givet. Alla i hela världen har väl tillgång till fiskespö, rulle, sänken, roliga drag och bra lina. Eller ?

Jag sitter på flyget till San José för att göra ett filmjobb åt ett svenskt produktionsbolag. Förväntningarna på riktigt bra fiske är höga för min del. Att få fiska urbant  i turkost klart vatten är ju inget annat än lyx.För min del var det lyx skulle det visa sig, för lokalbefolkningen var det en nödvändighet.

Ett underbart klimat.

Det första som möter mig när jag kliver av flyget är en vägg av värme ackompanjerad av de.. klaraste färger jag någonsin sett. Att färger oftast är mer klara och djupa i varmare klimat vet jag, men så här vivida har jag aldrig tidigare sett dem. Jag skall vidare till Cabo San Lucas som utgör den sydligaste punkten på halvön Baja California. Det är en före detta fiskeby som för ca 30 år sedan sadlade om och är nu en viktig turistort med big-game fiske som huvudsaklig inkomstkälla.

Första kvällen i Mexiko blir det inte så mycket fiskat. Kameror skall testas, batterier skall laddas, för man vill ju inte stå på filmplatsen och vara oförberedd. När all teknik är testad så ger jag mig på min fiskeutrustning. Jag sitter till långt in på natten och tillverkar tafsar och färdiga riggar. Imorgon skall jag möta resten av teamet vid 09.00 så jag har planerat ett par timmars morgonfiske för mig själv.

Good morning Cabo San Lucas.

04.00 väcks jag av vågorna som bryter hårt mot stranden 100 meter från mitt hotellrum. NU är det dags. Jag har gått igenom den här stunden i mitt huvud många gånger under de senaste veckorna, sett framför mig hur jag nästan i slow-motion landar den ena färgglada fisken efter den andra. Det här är en chans till ett fiske som antagligen inte kommer återkomma så många fler gånger i mitt liv, så jag tänker inte låta en minut gå till spillo.

Det är fortfarande väldigt mörkt när jag går den dryga kilometern ner till marinan, för att komma dit så måste jag gå genom ett militärt område. Jag är inte ensam ute nu, Cabo har vaknat till liv och lokalbefolkningen är på väg till sina arbeten. Byggarbetare med lunchboxar står i en lång kö för att få komma in genom grindarna till sin arbetsplats, jag stannar till och pratar med en ung man som nickade gillande åt mig när jag kom gående med spö och väska. Han kan inte engelska och min spanska är väl på samma nivå som de flesta svenskars. Jag kan svära och beställa öl. Med händerna måttar han upp storleken på fiskarna och deras spanska namn. Ett handslag senare är jag åter på väg mot marinan. Det har regnat under natten, så asfalten är täckt av en lerig gröt som jag försöker undvika så gott det går.

Framför mina ögon öppnar sig marinan upp. Jag tror att Cabo San Lucas marina måste vara en av världens största. Stora skinande vita big-game båtar ligger i oändliga rader, tillsammans med turbåtar med glasbotten samt riktigt stora privata yachter. Men det är inte här jag skall fiska. Jag skall till en pir vid utloppet. Efter att noggrant studerat både satellitbilder och foton från marinan trodde jag mig ha en säker strategi på vart fisken stod. Små fiskebåtar som kallas pangas kryssade fram och tillbaka mellan big-game båtarna och sålde betesfisk, pelikaner låg stillsamt och guppade på den begynnande morgonens varma vågor. Föga anade jag vad urbant fiske i Mexiko skulle visa sig vara.

   

En helt galen huggperiod.

Väl på plats sätter jag fort ihop min utrustning. Drop-shot med Lunker city Fin-S jiggar var mitt första handsval då de är tunna och otroligt följsamma i vattnet. Det var fruktansvärt strömt, 14 gr sänke var långt från nog. Första kastet drogs med strömmen rakt in bland stenarna och resulterade i ett kraftigt bottennapp där jag förlorade hela riggen. En mexikansk herre skrattar lite åt mig och pekar att jag skall längre ut på piren. Men……. där är ju bara sandbotten tänkte jag. Men ok, de borde veta.

Jag byter plats och tackel. Ingenting. Inte en känning. Solen går upp precis bakom en klippa och havet vaknar till liv. När strålarna bryts i vattnet blir havet turkost och jag förstår varför han bad mig prova här. Plötsligt börjar havet koka. Ett stim med sardiner försöker komma undan jagande barracudor bara 15 meter ifrån mig. Adrenalinet rusar genom min kropp. Jag kastar ut. PANG! Ett av de kraftigaste hugg jag någonsin känt separerar enkelt min tafs från flätlinan. På med nya prylar och ut igen. PANG! Nu sitter den! INTE! Jag vevar in och ser en helt demolerad Fin-S jigg. På med en lite större jig och ut igen. Samma sak hela tiden. Större krok, mindre krok, större jigg mindre jigg, ingenting fungerar. Jag måste tänka om. Varför inte prova en Carolina rig med 21 gr sänke och en större wormkrok? Så får det bli. På kroken sätter jag en stor plasträka. Det funkar fint och jag krokar fisk på fisk. Men lyckas inte landa någonting. Antingen så biter de av tafsen eller så dyker de tvärt innan piren och simmar in bland de vassa stenarna för att på så sätt skära av tafsen eller linan.

Solen har nu gått upp och värmen närmar sig 28-30 grader. Havet dör helt. Lite förvånad står jag där och ler. Jag har just varit med om den mest intensiva och den roligaste fiskestunden hittills i mitt liv. Men jag landade ingenting. Jag svor lite över mig själv att jag inte tog med några jerkbaits och ett kraftigare spö samt lina. Det sista jag gjorde innan jag åkte var att ta ur några flytande Mieko Sevigra som hade varit helt ultimata här och nu, men jag ville ha ner vikten på resväskan. Jerkfiske efter barracuda måste vara ett rent himmelskt fiske. Adrenalinet börjar lämna kroppen och jag går skakig tillbaks mot hotellet. Där möter jag en kollega som sitter och äter frukost. Jag visar honom jiggarna och vi förundras båda två av hur otroligt vassa tänderna  måste ha varit som slaktat dem.

Piren på kvällen är en folkfest med fiske som gemensam nämnare.

Efter frukosten börjar jag prata lite med en kille som heter Israel och som jobbar i restaurangen, det visar sig att han själv fiskar från piren och vi bestämmer att vi skall mötas upp där till kvällen. En god vän till mig, John Hedström, guide på Nordic Safari i Mehamn var på genomresa så jag bjöd in honom med.

Kvällen kom och jag var laddad till tusen när jag beger mig ner för att träffa Israel och John. Stämningen var helt annorlunda kvällstid. Piren är full med lokalbefolkning som fiskar, äter mat, dricker öl, skrattar, lyssnar på musik från en gammal bandspelare alltmedan deras familjer leker på stranden bredvid. Det första jag lägger märke till är avsaknaden av fiskeutrustning. Endast två stycken äger fiskespö, varav det ena är ett hopplock av olika spön som limmats samman till ett väldigt långt rangligt spö. Israel kommer gående med sitt bländande leende och börjar plocka upp sin utrustning som består av tjock mono lina upprullad på en sprayburk. På linan sitter två gamla krokar och som sänke har han ett tändstift. Jag kan inte låta bli att skämmas lite när de lokala imponerat synar min utrustning och klämmer och drar i mina jiggar.

Israel håller sprayburken i vänster hand, linan i höger och snurrar tändstiftet i en stor cirkel och släpper sedan i precis rätt ögonblick. I en perfekt båge landar tändstiftet ca 30 meter ut. Hans fiske är väldigt likt drop-shot. Det tar inte lång tid för honom att få en fisk. En fin Polla Drum, som visst var en riktigt fin matfisk. Mejicana, mejicana ropar de åt oss och pekar utåt där havet återigen börjat att koka. Barracudorna är på gång igen. De lokala skakar på huvudet åt mig och John som febrilt försöker landa de tropiska gäddorna. Mexikansk barracuda verkar inte stå högt i kurs här. PANG, ett helt galet hårt hugg drar iväg lina 20 mil upp i Sea of Cortez känns det som. Mitt drop-shotspö böjer sig i 90 grader medans jag drillar en mejicana som bara måste väga 10 kilo. Efter ett gäng rusningar och vad som känns som en evighet får jag in den till piren varpå Israel springer ner för att landa den. Han lyfter upp en fisk som väger runt ett kilo, bara muskler.

Do you want it ? frågar jag Israel stolt.
No, säger han leende och kastar i den igen.
NOOOO…. I wanted a photo of it, utbrister jag!
Why? frågar Israel leende. Som sagt, den fisken verkar inte stå högt i kurs här.
 
 Nu är det Johns tur. Linan rusar och John får jobba hårt med sin lätta utrustning för att få in fisken till piren.

– Mejicana! Utrbrister vi i ett unisont vrål. Som om vi vore Tom Sawyer och Huckleberry Finn på ett otroligt äventyr.

De lokala skrattar åt oss två bleka gringos som fiskar efter skräpfisk. Precis som vi skulle skrattat om vi sett två mexikanska turister hoppa och kramas på bryggan vid en svensk sjö och skrika Abborréé Abborréé. Johns barracuda var lite mindre, runt 500-600 gram, men den fightades som en 4 kilos svensk gädda. Det är nu helt becksvart men barracudan han håller upp mot mig reflekterar den minsta ljuskälla, en helt otroligt vacker fisk. John landar även en fin panfish som Israel glatt tar emot. Jag och John fiskar för nöjets skull, de lokala fiskar för att de skall få extra mat på bordet. Israel jobbar 10-12 timmar om dagen i restaurangen på hotellet och går sedan ner för att skaffa mat. Det är en konstig känsla att sitta vid ett fint dukat bord och bli serverad av Israel. Jag får väldigt dåligt samvete. Sedan får jag dåligt samvete för att jag fått dåligt samvete, för Israel visar inte den minsta min på att känna sig förlägen av situationen. Tvärtom. Han är stolt. Han har ett bra jobb, och tillbringar kvällarna på piren med att fiska och umgås med familj och vänner. Kärnan i urban angling.

Surfcasting.

Vi fiskar ett par gånger till med Israel från piren men vi provar även på surfcasting en kväll. Det visade sig vara en otroligt vacker och intressant upplevelse. Ett gäng äldre herrar utan någon som helst kunskap i engelska fick där sällskap av mig och John. Två gringos utan någon som helst kunskap i spanska. Men fiske är ju ett internationellt språk i sig så det funkade bra ändå. Även deras teknik var lik min teknik. Jag fångar alltid upp slacket med min vänster hand för att ha direktkontakt med krok och sänke när jag drop-shotar, lite som när man stripar i flugfiske. De använde återigen ett tändstift som sänke. Men denna gång med fastsurrade spikar. Det fungerade som ett ankare som följdes av 2 krokar direkt på linan med en meters mellanrum. Med otrolig precision snurrade de tändstiftet, tog sats, följde med en våg ut, släppte iväg  och sprang upp igen. När ankaret satt sig i sandbotten utanför bränningarna så sträckte de upp linan med vänsterhanden och lekte med linslacket i ungefär trettio sekunder innan de förflyttade ankaret en halvannan meter inåt land och fiskade av ”surfen” på ett väldigt effektivt sätt. Som drop-shotting fast på andra sidan två meter höga vågor. Vi blev bjudna på en Pacifico som vi drack medan solen fort gick ner. Då och då kunde man när solen träffade rätt se rockor segla genom vågorna som i en vacker utomjordisk dans. Det var en upplevelse som gjorde mig lycklig. Jag kunde inget annat än att le där jag stod med varma vågor som grävde ner mina fötter djupare och djupare i den fina sanden medan solen gick ner under horisonten.

Den här resan har fått mig att växa både som människa och som sportfiskare. Jag har anammat effektiva tekniker från lokalbefolkningen, fört lärorika diskussioner med kollegor som gett mig nya perspektiv på både fiskepolitik och miljö samt från de lokala fått en insyn i varför vi fiskar som vi gör idag. Det är ju från det här spartanska fisket som allt sportfiske härstammar. Man skulle kunna kalla det för sportfiskets Blues och då är Israel är B.B King.

Jag krokade mer fiskar i Cabo San Lucas än vad jag gör på en hel månad här hemma och trots de få till antalet landade fiskar var Urban Angling i Mexiko nog det roligaste jag någonsin varit med om. Det mexikanska folket var några av de varmaste och mest generösa människor jag någonsin träffat. Sällan har jag känt mig så välkommen som jag gjorde på piren i Cabo San Lucas.

Får jag möjlighet så kommer jag göra om detta, utan att tvivla en sekund.

Jobbet då? Hur gick det ?

Hehe det var en otrolig upplevelse att vara med Martin Falklind i Mexiko för att filma till Expedition den gamle och havet. Det var långa dagar med filmning men även med fiske. Vi fick självklart fiska lite och jag drog ett stort antal Dorados.

PÅ ARBETSTID 🙂

Denna Dorado blev Sashimi och det var nog det godaste jag ätit på  många år.

Jag var 11 dagar i Mexiko med ett stopp i Chicago. Jag åt otrolig mat drack goda öl och insöp atmosfären i en stad som är uppbyggd runt sportfiske. Detta var en otrolig chans för mig att få och jag är väldigt tacksam.

INFO: runt Baja California finns över 500 arter av fisk. på www.mexfish.com kan ni själva se bilder och få information om de flesta arter.

Robbo Jonsson

Falcon Havsöringsdrag 15 gr - Silver/Svart

Falcon Havsöringsdrag 15 gr - Silver/Svart

SE I WEBBUTIKEN

Jaxon Tronto Kustvobbler 18 gr - Blå

Jaxon Tronto Kustvobbler 18 gr - Blå

SE I WEBBUTIKEN

Wolfcreek Skinny Wolf 18 cm - Dirty Roach

Wolfcreek Skinny Wolf 18 cm - Dirty Roach

SE I WEBBUTIKEN